En 103-åring, nu boende i Uppsala, minns hur det var när elektriciteten kom till Oxberg, där han bodde som pojke.
– Farmor och jag satt i köket och väntade på strömmen. Hon stoppade strumpor och jag skulle läsa läxor, men tänkte vänta tills det elektriska slogs på. Och plötsligt flödade hela rummet av ljus, och vår lilla fotogenlampa försvann in i skuggorna. Det var en säregen upplevelse.
Här kan ni läsa hela artikeln i UNT.
Lämna ett svar